Jag orkade inte gå upp när klockan ringde imorse, så idag äter jag frukost på kontoret. Efter gårdagens härliga feministhäng på Kulturhuset var jag helt slut och ville inte lämna sängen. Oj så bra det var! Och känslan av att vara i ett rum till bredden fyllt med feminister. Sweet!
Jag glömde brödet i brödrosten hemma. Jag glömde potatisen som jag kokade till ikväll i vatten i kastrullen på spisen. Lillgullis hittade inte sin jacka. Något djur hade vält komposttunnan framför utfarten och all mat låg utspridd i gruset. Vi missade bussen. Men fan vilken fin dag det är idag! För vi är många. Vi tar plats. Vi höjer våra röster och backar inte. Vi håller varandras händer när det blir läskigt.
ordterror 