Etikettarkiv: Vänskap

KA-FFE. Säg dä som en zombie!

Jag orkade inte gå upp när klockan ringde imorse, så idag äter jag frukost på kontoret. Efter gårdagens härliga feministhängKulturhuset  var jag helt slut och ville inte lämna sängen. Oj så bra det var! Och känslan av att vara i ett rum till bredden fyllt med feminister. Sweet!

bild (1)

Jag glömde brödet i brödrosten hemma. Jag glömde potatisen som jag kokade till ikväll i vatten i kastrullen på spisen. Lillgullis hittade inte sin jacka. Något djur hade vält komposttunnan framför utfarten och all mat låg utspridd i gruset. Vi missade bussen. Men fan vilken fin dag det är idag! För vi är många. Vi tar plats. Vi höjer våra röster och backar inte. Vi håller varandras händer när det blir läskigt.

Lämna en kommentar

Under Vardagens små händelser

Någonting du var

Räddaren i nöden, eller kanske guds ängel,

det var så jag såg dig.

När jag behövde dig mest

fanns du där för mig.

Då vårsolen stod som allra högst var vägen framför mig

någon annanstans.

Men då tog du min hand och följde mig sakta framåt.

Jag hade två lungor fulla av ord som klöste sig ur min hals och

du tog emot dem med öron av mjukaste ull.

 

Sommarens ljumma nätter fnittrade vi oss igenom,

vi dansade som älvor till kloka meningar om kärlek och respekt.

Drömmar utan kompromiss,

drömmar utan gränser låg framför våra fötter och

vi plockade upp dem med varsamma händer.

Du och jag,

vi såg varann.

 

 

En biljett för två på samma tåg i samma riktning,

tog oss dit vi ville.

Där det röda bor,

där skulle vi så vår önskan.

Med vatten och ljus i de frodigaste av jordar,

skulle det växa sig starkast utav alla.

 

 

Men.

Det blev aldrig så.

 

Drömmen vi hade glömdes bort.

Tåget tog oss någon annanstans och vi gick av och

vandrade ut i den kalla betongen.

Alla vackra adjektiv och verb som studsat mellan oss försvann.

Det vakuum som nu finns mellan dig och mig,

det som var du och jag,

dödar färgen inom oss.

Vi fyller vardagen med grönt och blått i brist på sanningen,

men utan den är vi vilsna;

förvirrade små höns som inte minns någonting om den höga vårsolen eller  sommarens ljumma nätter.

 

 

Vem ska hålla mig i handen nu?

 

 

Du var någonting för mig som jag nu får vara för dig.

Jag är din vän och jag älskar dig.

Jag älskar dig.

Lämna en kommentar

Under Ord