Monthly Archives: oktober 2013

Under all lort skiner jag som en sol

”Jag hörde en gång en berättelse om att var och en av oss kommer till liv ett som en ofördärvad, ren, felfri diamant. Men prövningen att växa upp och livets plågor får vår medfödda strålglans att döljas av en massa skräp.

Sedan, när vi blir vuxna, stryker vi ett lager blank, glänsande fernissa över alltihop. Vi visar upp denna artificiella fasad för världen och förundras över att ingen verkar tycka att den är så märkvärdig. Med tiden kan vi till och med komma att tro att detta skyddande skal är vårt verkligen jag, och vi formar hela vår personliga identitet kring det.

Men om vi är riktigt lyckligt lottade skänker livet oss en gåva – vi blir ”väckta”. Någonting händer när vi för ett ögonblick bryter igenom den hårdnade ytan, ser förbi lagren av lort och får en skymt av det strålande ljuset djupt i vårt innersta.

Är vi sedan riktigt, riktigt lyckligt lottade ägnar vi resten av livet åt att resa hemåt in i denna underbara skönhet och frihet. Vi upptäcker att vi alltid varit, och alltid kommer att vara denna ofördärvade, felfria diamant.” – Brandon Bays

solros

Jag funderade på att läsa en bok och sneglade mot bokhyllan. Det första jag såg var ”Resan” av Brandon Bays. Tog det som ett tecken.

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Den jävla resan som är livet

 

I det mörkaste mörker blir

ljuset mer tydligt

Allt som någonsin var bra

kryper fram och hälsar på

Gammalt blir nytt och

allt som finns har redan funnits

En resa till det förflutna på repeat

tömmer mig på energi

Saker jag ska komma ihåg

läxor jag ska lära, men

jag gör samma misstag om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om… igen.

vendela blå väg

 

Lämna en kommentar

Filed under Ord