Hotfulla män del 1

Han skrek och körde sin cykel upprepade gånger in i min bil. Barnen satt i baksätet.

Det var en kväll i somras, jag hade några fakturor som skulle skickas men då jag inte har någon skrivare så åkte jag och barnen in till stan för att låna skrivaren på min pappas kontor. För att parkera på gatan utanför så behöver en svänga över på fel sida av vägen, precis när jag gjort det så upptäcker jag en cyklist komma emot mig. Jag tänker att jag släpper förbi cyklisten innan jag svänger över för att parkera. Men cyklisten kör inte förbi oss utan rätt in i oss, börjar skrika otrevligheter och talar om för mig ”att det i det här landet har vi minsann högertrafik”, medan han upprepade gånger kör in sin cykel i min bil. Jag kliver ur bilen och frågar vad han håller på med och förklarar varför jag står där jag står. Men mannen är såklart inte det minsta intresserad av vad jag har att säga, så jag sätter mig i bilen igen och backar lite och hoppas på att han ska cykla iväg. Men det gör han inte utan han följer efter med sin cykel och fortsätter att köra in den i min bil. Jag backar och backar och backar, tills han cyklar iväg…

Känns det bekant?

Annonser

6 kommentarer

Filed under Åsikter

6 responses to “Hotfulla män del 1

  1. Känns alltför bekant. Noterar också en smula bittert att det här bara är första delen i din (never ending?) följetong…

    Funderar mycket på det här. Jag är ju en sån som blir tyst, krymper och går min väg. Men vad händer om en skulle göra tvärtom? Stega fram till de här idioterna, knuffa dem i bröstet, stirra på dem med galen blick och skrika tillbaka så att fradgan sprutar? Skulle de våga hålla på då? För jag tänker att de egentligen är små fega skitar som ger sig på de som är mindre, dvs kvinnor. Också för att vi är så jävla väluppfostrade att vi aldrig skulle komma på tanken att ge igen med samma mynt. För de vet ju det.

    • Jag är ju en väldigt hoppfull och positiv människa så den ska absolut ha ett slut. Något annat går jag inte med på!

      När jag klev ur bilen så var min intention just att ”slå tillbaka”, men så kom liksom verkligheten över mig. Kl var efter tio en vardagskväll, jag såg inga andra människor i närheten och mina barn satt i baksätet. Och tanken på vad som skulle kunna hända om han inte backade dök upp… Kände mig väldigt arg, liten, frustrerad och maktlös när vi till slut parkerat bilen och gått in på kontoret för att skriva ut fakturorna. Bestämde mig då för att skaffa något tillhygge att ha i bilen, typ ett baseballträ eller liknande. Ifall det skulle hända igen. Vi har sett honom några ggr efter incidenten.

      Jag hade en väldigt intressant diskussion med mig själv i spegeln imorse, gällande del 2. Det var kul!

      • ja, det är ju det där med att en är ensam. Även om det hade varit mycket folk runtomkring kan en knappast räkna med att någon av dem skulle komma till undsättning.
        Undrar om det är lagligt med grisfösare? Lite mera lätthanterlig än ett basebollträ. Men en hammare borde en ändå få ha i bilen?

        Ser fram emot del 2! (Eller kanske inte. Ja, du fattar…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s